Julia Karlström

Här sitter vi, jag och min gamle vän. En vän som även hon lämnat mig för en större stad.
tänk vad jag får åka runt och hälsa på vänner, det blir ju bara roligt i slutändan.(he he) 
Denna vän har man haft sen man gick i tvåan på lågstadiet.(11 år)
Denna vän har man ringt till och sagt " jag kommer nu", för då bodde hon ett stenkast härifrån.
Idag är det rätt långt att gå men vad fan ingen har väl dött av lite motion?

Vi kom fram till att detta blir en bra dag till att göra saker som är tråkiga men som kanske är ett måste ibland.
Måla naglarna, packa, lägga ansiktsmask och färga ögonbrynen. Att jag nu ser ut som en turk gör mig ingenting för det gör bara att jag smälter in bättre när vi landar i varmare breddgrader på lördagsnatten. Jag tänker från den positiva sidan helt enkelt, jag lär inte ha någon som hänger efter mig och skriker " vackra svenska flicka". Däremot har jag 4 ljushåriga vänner som ska med mig och det bådar inte gott för dom fyra.


11 år, man blir som man umgås..