Julia Karlström

Jag gick och införskaffade mig ett par likadan skor som jag för några helger sen sa att jag aldrig skulle ta på mig igen.
Jag gick hela kvällen med en rejält tejpad fot i likadana skor.
Inga fötter är av och jag lever.
lägger dansskorna på hyllan för ett tag framöver.
kanske gör comeback när jag gått och blivit icke-tonåring.

Jag hade till och med lösögonfransar i lördags, dagen till ära.
Jag försökte vara utklädd till snygg, vet inte om jag lyckades. 

Nu önskar ni säkert att ni var vän med mig.
Den lycklige människan som får detta prickiga paket är en vän jag varit vän med i snart 19 år.
Hon fyller 20 år på söndag.

Grattis i förskott bästevän!

Jag har ju för ungefär en månad sen glömt min kod till mitt bankomat kort.
Ni undrar säkert hur fan det går till?
Det undrar jag också. Jag har solklart sifferminne (utan att ljuga).
Jag har tidigare haft ganska svåra koder till mina bankomat kort, men denna gången var den jätte simple så jag till och med slängde bankpappret. IN YOUR FACE JULLAN!
Ja, jag har haft några styckna.
Men inte pga att jag glömt koden utan för jag istället tappat dom, frågan är ju vilket som är värst?
Jag stod i kassan på safari som så många gånger förut.
Såg på medan Natalie slog in sin kod (göm era koder för mig, varken bra för er eller för mig) och så skrattar jag till lite lätt och Natalie undrar vad det är. Jag tyckte det var komiskt att hon hade typ samma siffror som mig. (vet inte vad som var så jävla komiskt egentligen.) Precis när jag slängt ur mig meningen, stannar jag upp och stirrar med ögonen mot Natalie och hon kollar tillbaka med en undrande blick varpå jag kläcker ur mig att jag har glömt min kod.

Då skrattar hon och hon skrattar inte lika lätt som jag gjort tidigare.
Hjärnsläpp, total black out, jag fick iallafall betala och skriva under.
Jag trodde jag skulle komma på koden tillslut, det har faktiskt hänt engång tidigare om vi nu ska vara så petiga men då har jag faktiskt kommit på koden direkt efteråt.
Detta skedde för över en månad sen. Igår hade jag ett försök kvar som jag har gått runt i 3 veckor och klurat på vad det kan vara. igår skedde sista försöket och sen åt bankomaten upp mitt kort.
Jag pallrade mig till banken och beställde ett nytt.

Kanske var lika bra att det hände nu. Lönen får ju vara kvar på kontot längre än någonsin.
Imorgon får jag förhoppningsvis mitt kort men då är ju det roliga att man får ju först koden dagen efter.
Jag ska sitta hemma och be i två dagar att jag får en svår kod som jag aldrig glömmer.

Om jag får en lätt kod då ska jag skriva upp den här på bloggen, i mina vänners mobiler, i min egna, kopiera bankpappret och gömma dom i alla mina lådor.

snart börjas det igen. Efter några års uppehåll.
hoppas bara foten håller.

I lördags trotsade jag halkan som härjade utanför mitt fönster.
Jag tog bilen till Sara för att hämta upp henne, jag kom fram men inte ända fram till hennes dörr.
Hon svarade inte i telefon så jag tog saken i egna händer och tog mig sakta men säkert upp för backen.
Halvvägs upp kommer Sara ut och säger att hon är redo att åka.
Vad jag inte tänkte på när jag gick upp för backen var att jag var tvungen att gå ner sen också.
Jag hade på mig joggingskor (inget fäste överhuvudjävlataget). Sara stod redo att fånga mig om jag skulle ramla.
Det funkade inte.
Fick ännu en gång ta saken i egna händer och sätta mig på arslet och hasa mig ner för att förhindra en bruten fot.
vad gör man inte?
Sara fick skratta och jag har fortfarande bara en stukad fot.

VARNING!
Bilden nedanför kan orsaka spyattacker för folk som inte gillar fötter. (SARA OCH ELIN, JAG VARNADE ER!)
Bilden är egentligen bara en påminnelse till mig själv att jag ska ge fan i att ta på mig klackar.
Ibland behöver inte allt handla om utsidan.(om du har tur)

Jag har ju iallafall en fin insida.
om det fortfarande räknas.

Jag vet inte hur det ser ut hemma hos er men hos mig ser det ut så här.
Jag slutade jobba klockan tolv inatt, det började snöa 11 igårkväll.
Vaknade halv 11 imorse och kikade ut genom fönstret.
skulle tippa att det ligger minst 4 dm blötsnö på gården.
Frågan är hur jag kommer ut från gården, det är inte bilen jag ska ut med utan mig själv.

wish me luck!

Det går inte att äta kakan och fortfarande ha den kvar.
Det är helt omöjligt.
acceptera det.
.



Förövrigt så har jag pratat med mina vänninor om att den senaste tiden har jag mått sådär snuskigt bra.
Nästan så någon måste ta ner en på jorden. Jag väntade på käftsmällen. Personen som gav käftsmällen och tog ner mig på jorden var jag själv. Jag tog på mig ett par högklackade skor, gick på fest och trampade åt helvete fel.
Jag har förhoppningsvis gått sista dagen med kryckor.
Det har jag då lärt mig, är det ingen som hjälper dig att ta ner dig på jorden så löser du det alldeles utmärkt själv.

Någongång kommer käftsmällen, det är spännande för du vet aldrig riktigt när.
och inte heller hur hårt den kommer kännas.

Jag har gått och bytt namn igen.
Julia "kryckan" Karlström är mitt nya namn.

En skogshuggare i högklackat.
Det säger väl allt.
Tur att den inte gick av iallafall.
foten alltså.




usch vad jag är avundsjuk på två personer som flytt stan och åkt ut för att resa i tre månader.
ge mig min bränna tillbaka.