Julia Karlström

Vaknade halv tolv av ett väldigt uppvaknande samtal, tack!(jag menar det). Jag har somnat 6 på morgonen, skönt!
Det går inte så bra för mig att vända tillbaka dygnet. Tänkte vara vaken hela natten men klockan 6 var jag helt slut så jag hade ju inget val, vad skulle jag sysselsätta mig med alla timmar förutom TV, men hur håller mig sig vaken framför televisionen? går nog inte. Jag kan annars men utan sömn vet jag inte hur länge jag hade klarat av det.

Idag har jag ingenting på schemat men vi har ett underbart väder, lät precis som att det skulle hjälpa mig på något sätt. nej, jag stannar nog inne till kusin ringer och ber mig snällt följa med på gymmet för ett benpass. Can't wait!
Jag kan visst vänta, jag kan vänta till efter min semester, det spelar ju ändå ingen roll om jag tränar som ett psyk, lär ju ändå se ut så här om fem dagar (vi åker då).

Vi åker iväg på självaste alla hjärtansdag. Underbart, slipper man ha ångest. Inte för att jag skulle ha ångest, jag menar jag har ju singelvänner som kan vara med mig om det blir alldeles för ångestladdat. Däremot så tror jag om man jämför mina andra alla hjärtans dagar och denna så blir nog denna bäst helt klart. Varför? jo för jag får äta på MAX...trodde jag! Max ligger tydligen inte där vi vill att den ska ligga på Arlanda. Jag tror detta kan bli den värsta 14 februari. Fast om jag tänker från den positiva sidan så kan jag ju alltid köpa något annat gott och sen har jag ju faktiskt två vänner med mig som kan vara rätt roliga ibland. Det handlar bara hur länge jag tycker dom är roliga just denna dag(14 februari), det handlar om hur många timmar, minuter, sekunder jag kommer klara av att umgås med min ena singelvän och min andra soon to be wife (nej dom är inte förlovade) kompis innan jag springer genom hela arlanda för att få mig en maxburgare. Jag hoppas att jag hinner komma förbi dig (Max) på måndag, jag är verkligen i behov av dig, jag behöver dig och jag vill hålla om dig. MAX, JAG ÄLSKAR DIG!