Julia Karlström

Long time no see som man brukar säga.
jag var borta från internetlivet och jag har en bra anledning.
Kiruna drabbades av värmeslag och ingen gick säkert.
Alla låg avsmällda i gräset i parken (ja, vi har bara en park typ), döende i solstolen på balkongen, avsmällda pga för mycket alkohol och för lite vatten, men vi alla överlevde eller iallafall dom jag känner vid.
Vi hade roligt trots jobb i baksmällan och 40 graders värme.
När söndagen bjöd på 10 grader jublade jag nästan mitt i städningen.

När måndagen kom och termometern visade 8 grader så blev jag deprimerad.

Min morgon var minst sagt konstig. Mina föräldrar har flytt boet och lämnat mig helt ensam i stora huset, förövrigt har jag nog aldrig varit så lycklig som när jag kom hem från jobbet igår och huset var tomt.
Tillbaka till morgonen, klockan halv tolv vaknar jag av ett väldans liv och fattar inte vad det är som låter. Knallar ut ur sovrummet och möts av att tv.n i köket står på högsta volym, till saken hör den att jag är helt ensam och det finns ingen som kan ha varit hemma och den enda som kan ha varit hemma hos oss har jag redan talat med.
jag var ensam, huset tomt och dörren låst.

Har några aningar om att det är morfar Rune som var på besök och tyckte jag skulle vakna till det fina vädret.
jag hoppas då att det var han och ingen annan.
Tänkte utmana ödet och låta tvn vara ikopplade och se om jag vaknar till tvn imorgon, gör jag det så vet jag iallafall att det är finväder ute.

Jag och mina två vänner stekte rejält på balkongen och fick se att Thailandsbrännan börjar visa sig lite mer för varje solning. Nästa vecka eller kanske redan på söndag flyr jag staden och beger mig söderut och hoppas på finväder i mitt andra hem.

mycket text, inget viktigt.



45 grader stod mätarn på våran balkong klockan 6 på eftermiddagen.
Way to go Kiruna!